Vattenpest

Elodea canadensis

Vattenpest är en slingrande undervattensväxt vars mjuka stjälkar kan bli 2 m långa. Den lever i sötvatten och föredrar näringsrika, något basiska förhållanden. Bladen sitter oskaftade i kransar runt stjälken och har en något genomskinlig grön färg, lätt neråtböjd form samt fint sågad kant. Vattenpesten blommar mellan juli – sep med små vita blommor som då sticker upp ovanför vattenytan fäst i en smal stjälk vid plantan. Arten förökar sig dock endast vegetativt då enbart honplantor existerar i Europa.  Detta sker genom att växt eller rotdelar slits loss från ursprungsplantan och bildar nya individer, eller med så kallade turioner (övervintringsorgan). Vattenpest kan förväxlas med  arten smal vattenpest (Elodea nuttallii) men denna har kortare mycket neråtböjda blad som nästan nuddar bladparet under. Vattenpesten växer i Sverige upp till Dalarna men påträffas ständigt högre och högre upp i landet. Arten härstammar från Nordamerika och kan bilda mycket rikliga bestånd. I Sverige räknas arten som invasiv då den är passivt införd i landet, första fyndet är från år 1873. I slutet av 1800 talet var vattenpesten mycket besvärlig och bildade på många håll ogenomträngliga, täta bestånd. Dock har arten sedan dess gått tillbaka och anses inte längre som något stort problem i Sverige. Anledningen till vattenpestens framgångsrika utbredning är bland annat den långa växtsäsongen. Tidigt på våren när vattentemperaturen är runt 5°c börjar den föröka sig och håller på till långt in på hösten. Vattenpesten kan förekomma i små bestånd under flertalet år i en sjö eller ett vattendrag för att plötsligt explodera i utbredning och ta över stora områden. Efter detta följer en kollaps av det utbredda samhället för att sedan lägga sig på ett jämt läge eller fortsätta att svänga i utbredning. 

Vattendrag tjockt av vattenpest och alger. Vattenpesten är lite svår att se på grund av blänket från vattnet, men nära utloppet synd de långa stjälkarna. (Foto: Jonas Andersson)

Skötsel  

Vattenpesten är med sin stora biomassproduktion och tidiga tillväxt en tänkbar art för att minska övergödning i eutrofa vattendrag samt minska algblomning. När vattenpesten dör sker dock det omvända – näringen frigörs och växten bryts ner. Vattenpestens utbredning slår dessutom ut många andra arter och kan förstöra utseendet på en plats för rekreationssyfte. Enligt Havs- och vattenmyndigheten för man därför aldrig in vattenpest aktivt.  

Om vattenpesten har brett ut sig ohämmat kan man bekämpa den för hand med krattor, helst under våren. Växtmaterialet ska helst inte komposteras eller låtas ligga fritt eftersom spridningsrisken då ökar. Det bästa är att låta vattenpesten ruttna i täta plastpåsar eller lämna in materialet till förbränning. Att mekaniskt ta bort vattenpest kan dock ge motsatt effekt då det är lätt hänt att små delar av växten lossnar vid hantering och fortsätter sprida sig i vattnet. Bekämpning ska därför ske under ytterst kontrollerade former. 

 

Den smala vattenpesten ( Elodea nuttallii) räknas också som invasiv art i Sverige även om den än så länge inte är lika utbredd. Den verkar dock få större och större spridning. För mer info se Havs- och vattenmyndighetens hemsida. 

 

En bit vattenpest upptagen ur vattnet. (Foto: Barbro Beck-Friis)
+Källor

Den virtuella floran: Vattenpest 

Havs och vattenmyndigheten: Smal vattenpest 

Kyrkander T & Örnborg J (2010) Åtgärder mot främmande invasiva vattenväxter i sötvatten. Naturvårdsverket & Havs och vattenmyndigheten. 

Naturskyddsförenigen

SLU artdatabanken: Vattenpest 

Tattersdill K (2017). Exotic invaders in boreal lakes, Assessing impact on biodiversity and ecosystem functioning. Swedish University of Agricultural Sciences Uppsala.