Starr

Carex

Starrar är ett artrikt släckte inom halvgräsen. I Sverige finns det ca 100 arter av starr som breder ut sig i hela landet. Specifika fakta om de vanligaste starrarterna i våtmarker hittas längre ner på sidan. Många starrarter utgör en grön högrest matta av tunna blad när man ser dem på håll, inte olikt gräs. Ett flertal arter av starr är gröna året runt. En del är tuvbildande, andra mattbildande och de flesta har trekantigt strå. Många arter trivs i fuktigare områden och är nästan alltid ett välkommet inslag i våtmarksvegetationen. Starrar har mycket oansenliga blommor som kallas ax. De saknar både kronblad och foderblad och sitter i små knippen längst upp och/eller längs med strået. Vissa har uppdelade han och honax. Axen har ofta en gul, grön eller brun färg, men det förekommer många olika nyansskiftningar. 

Etablering och goda egenskaper 

Starrarter är ofta relativt svåretablerade. De tar tid innan starr blir livskraftig på en ny lokal och kan därför ses som en indikator i successionsordningen. Starr-rika områden utgör ofta en stabil våtmarksflora och starren kan bli konkurrenskraftig med tiden. Ett område med flertal starrarter har ofta en god biologisk mångfald där inte bladvass eller kaveldun har konkurrerat ut övrig vegetation. Starrar utgör ofta mycket goda fröproducenter och är särskilt viktiga för vissa fåglar, exempelvis simänder och gäss. Tack vare sin artrikedom har starrar används till många olika ändamål historiskt, till exempel som foderväxter, folkmedicin eller prydnadsväxter.  Även idag används starrarter inom olika områden.  De har god förmåga at ta upp tungmetaller och är därför utmärkta att använda i flytande våtmarker eller på platser med speciella behov av rening.
Starrarter ratas ofta av betesdjur på grund av deras sträva och styva känsla. Vissa starrarter har dock används som foder men generellt gynnas starr av bete då det får mer plats att breda ut sig. 

Tuvbildande starrar kan utgöra goda miljöer för fåglar som gärna lägger sina bon i tuvorna. Ur ett reningsperspektiv är dock de tuvbildande starrarna något problematiska eftersom de höga tuvorna kan få vattnet i en våtmark att ta sidovägar och få högre hastighet istället för att silas genom vegetationen. I en renande våtmark är istället de mattbildande starrarterna att föredra. 

 Generellt  fungerar fröplantering av starrarterna bra, särskilt om man använder sig av givarjordar som sprids ut på etableringsplatsen i fuktig jord. Det är även möjligt att gräva upp etablerade plantor och dela på dem för att föröka beståndet. 

Flaskstarr (Carex rostrata) 

En mycket vanlig art med utredning i hela landet. Den hittas vid strandkanter, myrar och andra fuktiga platser. Den kan breda ut sig kraftigt även i näringsfattiga miljöer men är känslig för långvarig vattenhöjning. Flaskstarr är medelhög, mattbildande och har gulgröna avlånga axsamlingar. Arten kan förväxlas med blåsstarr som även den förekommer rikligt i landet. Flaskstarr går att köpa som pluggplanta för plantering. 

Jättestarr (Carex riparia) 

Som namnet antyder är jättestarr en av våra största starrarter. Jättestarren förekommer främst i södra Sverige men kan också påträffas i östra Svealand. Stråna kan bli 130 cm långa och där den växter breder den ofta ut sig i täta mattlika bestånd. Axsamlingarna sitter på den övre delen av stråt och är långa och mörka. Jättestarr bildar mycket frön viket är positivt ur födosynpunkt för speciellt fåglar. Jättestarrens stora rotsystem gör den till en god substratbildare om man till exempel vill ha ett bra erosionsskydd. För att etablera jättestarr kan man med fördel sönderdela större plantor och sprida ut på etableringsområdet. Växthusförsök med jättestarr har visat på god överlevnad och snabb skottbildning av artens jordstammar. Skottdelarna måste dock ha tillgång till syre för att kunna gro, detta gäller skottdelar från alla starrarter. 

Blåsstarr (Carex vesicaria) 

Blåsstarren är likt flaskstarren en medelhög mattbildande art som förekommer i nästan hela landet. Denna art trivs bäst i näringsrika vatten och har gulgröna axsamlingar med väldigt runda, uppblåsta småax. Blåsstarr och flaskstarr är inte helt lätta att se skillnad på och de kan dessutom hybridisera med varandra. Blåsstarr går att köpa som pluggplanta för plantering.  

Slokstarr (Carex pseudocyperus) 

Slokstarren är en vacker starr med långa hängande axsamlingar. Arten är relativt högväxt och trivs i näringsrika dammar och strandkanter.  Den bildar lösa tuvor med klart gröna, platta blad. I Svealand förekommer arten på vissa platser i större bestånd men i övrigt är den relativt sällsynt. Slokstarren används ofta i dekorativt syfte och är därför lätt att köpa hos återförsäljare. Den anses som en mycket värdefull starr-art och har visat sig vara lättetablerad. Frön kan samlas in på hösten och läggas i fuktig torvjord innan utplantering följande vår.