Avvattning av sediment

Eftersom upptaget sediment har mycket låg torrsubstanshalt skulle bortkörning utan avvattning medföra mycket höga transportkostnader. Därför är det nästan undantagslöst billigare att avvattna sedimentet innan fortsatt hantering. Nedan beskrivs de vanligaste metoderna för både passiv och halvpassiv avvattning av sediment, samt deras för- och nackdelar.

Passiv avvattning och halvpassiv avvattning
Det enklaste sättet att avvattna upptaget sediment är att lägga upp det inom dammens anläggningsområde med återledning av dränagevatten till dammen. Passiv avvattning av större mängder sediment kan ske i grävda sedimentationsbassänger, invallningar, containrar eller geotextilsäckar. Vilken utformning som är lämpligast är beroende av omfattning och platsförutsättningar som platstillgång, topografi, geotekniska förutsättningar, risk för störning, etcetera och måste bedömas i varje enskilt fall. Utspridning på en öppen plats, i tunna lager och om möjligt med vertikal dränering påskyndar avvattningen.

Fördelar

  • Liten kostnad och enklast möjliga teknik
  • Inga eller korta transporter inom anläggningsområdet
  • Inga kemikalier
  • Liten energiåtgång

Nackdelar

  • Tar plats i anspråk
  • Tillfällig störning
  • Ev. viss bestående landskapspåverkan

passiv_avvattningPassiv avvattning av muddermassor bakom en mindre jordvall (Foto Trafikverket).

Vid sugmuddring ökar yt- och volymsbehovet samt avvattningstiden på grund av den ökade vatteninblandningen. Massorna kan därför behöva avvattnas med snabbare och mer yteffektiva metoder.

Halvpassiv avvattning med geotextilsäckar
Sugmuddrat sediment pumpas in i stora säckar av geotextilduk samtidigt som flockningsmedel i form av polymer tillförs. Säckarna placeras på dränerande underlag. Med rätt flockningsdosering innehåller dränagevattnet låga partikelhalter, vanligtvis under 30 µg/l (uppgift från återförsäljare/tillverkare). Dränagevattnet leds i första hand tillbaka till dagvattenanläggningens inlopp. Är det inte möjligt måste lämpligaste alternativ utredas i det specifika fallet.

Tekniken har varit i bruk sedan slutet av åttiotalet i framförallt USA, men också i bl.a. Nederländerna, Belgien och Sverige. Efter en avvattningsfas kan nya massor pumpas in i den frigjorda volymen; en process som kan upprepas tills behållaren är full. De konsoliderade massorna brukar ha en torrsubstanshalt som överstiger 50 volymprocent. Volymreduktionen för dagvattensediment brukar ligga mellan 50-90 %.

Det finns olika fabrikat av geotextilsäckar, bland annat Geotube® från Nederländerna och Envirotube® från USA. Säckarna finns med omkretsar av cirka 5, 10, 15 och 20 meter och längder upp till 60 meter. Kapaciteten ligger mellan 1,5 m3 per löpmeter för den minsta omkretsen och över 10 m3 per löpmeter för den största.

avvattningAvvattning av muddermassor med geotextilsäckar: a) fyllning,
b) avvattning i container, c) dränagevatten och d) konsoliderade, avvattnade massor. Foto Envirotubes.

Fördelar

  • Begränsat ytbehov
  • Schaktfritt
  • Avvattning och konsolidering av sediment inom några dagar
  • Ger lägre vattenhalt och större volymminskning jämfört med silbandspress och dekantercentrifug
  • Enkel installation och skötsel

Nackdelar

  • Ungefär var 30:e säck går sönder, vilket måste beaktas vid val av plats så att följdskador förhindras/minimeras
  • Säckar av nämnda fabrikat kan inte återanvändas eftersom de måste skäras upp vid tömning
  • Säckar och flockningsmedel medför transporter, energiåtgång, materialförbrukning och avfall (allmän nackdel jämfört med passiv avvattning)