Jättegröe

Glyceria maxima

Jättegröe är ett mycket högväxt gräs vars strån kan bli upp till 3 m höga. Den är därför en av få växter som har förmåga att konkurrera med bladvass. Växten är perenn och återfinns ofta i stora bestånd längst sjöstränder och andra våta marker vanligen från Skåne upp till Dalarna. Den stora yviga vippan blommar i juli – augusti och har en gulgrönbrun färg. Hela växten har ett klargrönt utseende med styva och något utstående blad. Jättegröen har krypande jordstammar med mycket effektiv utbredningsförmåga. Den har möjlighet att växa både fastsatt i bottensedimentet och flytande i sammanvävda mattor vilket gör den härdig för variationer i vattenstånd. 

Jättegröe räknas inte som en invasiv art i Sverige men den är aktivt införd före år 1800 och har ett aggressivt växtsätt, därför kan den ändå ses som ett hot mot den biologiska mångfalden. Från början infördes den som bland annat foderväxt tack vare dess snabba tillväxthastighet men just på grund av den höga produktionen kan den lätt konkurrera ut andra arter, så som värdefulla starrarter, och på så vis drastiskt minska artsammansättningen på en lokal.  Jättegröen producerar stora mängder små frön som gror mycket lätt på bar, fuktmättad jord. Fröna sprids på vatten med hjälp av boskap eller fåglar och kan till och med gro på flytbladsvegetation och rota sig därifrån. De bestånd av jättegröe som har etablerat sig sprider sig dock mest vegetativt med de löpande jordstammarna. När nya skott är unga och späda betas de av svanar. Trots att växten fördes in som foderväxt från början är det inte utan komplikationer den används som foder. I vissa fall har cyanidförgiftning skett hos boskap som betat jättegröe. Troligtvis finns det vissa genotyper av jättegröen som kan producera gift och därför vara otänkbara som foder, medans det i andra fall kan vara helt ofarligt. Detta är dock inte klarlagt ännu och några svenska förgiftningsfall är inte kända. 

Skötsel 

Arten trivs i näringsrika vatten och är därför intressant ur ett reningsperspektiv. Eftersom den producerar mycket biomassa på kort tid och tar upp mycket näring är jättegröe en bra växt att etablera när man vill ha vegetation som kan ta upp näring (framför allt kväve) på en plats snabbt. Studier har även visat att jättegröe är effektiv på att ta upp tungmetaller och klorid, därför rekommenderas jättegröe för etablering i till exempel flytande vårmarker och andra renande system. 

Eftersom jättegröe har förmåga att konkurrera ut många arter skall växten etableras med varsamhet i de renande våtmarkssystem där de är nödvändigt. I andra fall bör andra arter väljas. 

Jättegröe kan planteras i nyanlagda våtmarker genom att flytta en bit grässvål eller rotklumpar av växten från lämplig lokal och sedan dela upp den i mindre bitar för etablering. Som tidigare nämnt kan också fröna lätt gro och få fäste på bar vattenmättad jord.