Rörflen

Phalaris arundinaceae

Rörflen är ett av våra största gräs, det kan bli ca 1,5 m högt och växer gärna i fuktiga miljöer längst stränder, diken och fuktiga ängar i hela Sverige. Dess blad är styva och fästa längs med strået (likt bladvass). Hela växten har ett något grågrönt utseende. Vippan är stor, blekgrön och liknar det vanliga gräset hundäxing (Dactulis glomerata) om än betydligt större och något glesare. Rörflen kan förväxlas med bladvass särskilt under tidig sommar innan vipporna utvecklats.  Bladen går dock att skilja åt då rörflen saknar de ”bitmärken” som löper över mitten av bladvassens blad. Rörflen sprider sig vegetativt genom krypande jordstammar samt med frön som gror på bar mark. Fröna har måttlig grobarhet. Arten kan växa både i fuktiga och torrare förhållanden vilket gör den till en allsidig växt i våtmarkssammanhang.  

Etablering 

Rörflen är en för Sverige inhemsk art och har historiskt sett odlats både till djurfoder och som taktäckning. Även idag finns det ett intresse för odling av rörflen i kommersiellt syfte då de fungerar som energigröda, djurfoder och halm. Rörflenet är härdigt, det kommer upp tidigt på våren, står kvar långt in på hösten och klarar ett kallt klimat vilket gör den lämplig som växt i landets norra delar. Det kraftiga rotsystemet binder jorden och motverkar erosion. Rörflen är alltså en växt som skulle kunna odlas både som vegetation i en våtmark för exempelvis näringsupptag, samt vara lönsam att skörda för exempelvis strö eller halm till djur. I kontrast till andra högväxande våtmarksarter likt bladvass och jättegröe vill man gärna gynna och etablera rörflen för att öka artrikedomen. 

Rörflen har i studier visat sig vara mycket effektiv på att ta upp klorid från vatten. Därför rekommenderas växten för användning i flytande våtmarker och andra renande våtmarksanläggningar där kloridhalten kan vara hög, som till exempel i dagvattensanläggningar.