Nate

Potamogeton

I Sverige finns ca 20 arter av natar som lever i allt från sött till salt vatten. Alla är vattenväxter och har vanligen undervattensdelar eller delvis flytblad. Arten gäddnate är beskriven under egen flik eftersom den skiljer sig åt från många andra natar genom att enbart ha flytblad. 

Nedan följer en beskrivning av två av Sveriges vanligaste undervattensväxande natar.  

Ålnate (Potamogeton perfoliatus) 

Ålnate är en av de vanligaste natarna i Sverige. Den växer i sött och bräckt vatten i hela Sverige, utom på Öland och Gotland. Ålnate är en undervattensväxt med enbart undervattensblad. Stjälkarna som är fastsittande i bottensedimentet kan bli flera meter långa och de stjälkomslutande bladen är relativt breda och tunna med en fint sågad kant. Bladen har en skogsgrön ibland något brun färg. Ålnate blommar med korta, bruna axsamlingar uppstickande över ytan. Efter blomning bildar axsamlingen stora näringsrika frön som är utmärkt föda för simfåglar. Ålnate kan hybridisera med rostnate (P. alpinus), krusnate (P. crispus) och gräsnate (P. gramineus), och är därför inte alltid lätt att känna igen. Hybriderna får dock inga blomställningar.  

Ålnatens breda blad får ofta svårt att konkurrera med slingor eller natar med smalare blad. Om bladen täcks med alger eller om vattnet blir för grumligt måste ålnaten producera stor yta av nya blad för att kunna överleva. Därför syns ålnate ofta i vatten där konkurrensen är mindre, nära ytan för att fånga solljus eller där betande djur har skapat en gynnsam miljö. Ålnate har dock visat på god överlevnad i grumligt vatten i Östersjön, där arten är viktig för olika fiskars lekplatser.   

Borstnate (Potamogeton pectinatus) 

Borstnate är en undervattensväxt med trådlika, endast 1-2 mm breda blad på en lång rikt förgrenad stjälk. Arten växter i salt, bräckt och sött vatten. Den går att hitta längst Sveriges kust men även i näringsrika sjöar och våtmarker. Förväxlingsmöjlighet finns med arterna trådnate (P.filiformis), som vanligtvis är något spädare, och slidnate (P. vaginatus), som vanligtvis är något grövre. 

Borstnate är den tåligaste av de vanliga natarna. De tunna bladen gör den konkurrenskraftig och tålig mot algpåväxt, arten kan lätt producera nya blad utan att behöva använda så mycket energi. Borstnate är lättetablerad genom att sprida ut skott och rotdelar på etableringsplatsen. Den producerar likt ålnaten frön som är viktig föda för sjöfåglar, och dessutom kolhydratrika rotknölar som också äts av fåglar. 

Generell fakta 

De flesta arter av nate kan sprida sig genom att växt/rotdelar slits loss och rotar sig på annan plats. Vid etablering vill man se till att få med rotdelar som kan sjunka till botten för att inte alla växtdelar ska driva iväg. 

Natar med sina mjuka undervattensvegetation är även populär föda för fiskar så som gräskarp, mört, sarv, braxen, sutare och ruda.  Även knölsvanar ses ofta beta rotdelar av nate. Fjärilar så som vattenmott och näckrosmott har bland annat natar som värdväxt för sina larver.