Slingor

Myriophyllum

Slingesläcktet Myriophyllum är undervattensväxter som lever i sött eller bräckt vatten. I Sverige finns fyra arter varav ett par beskrivs i större detalj nedan. Växterna har jordstam och sitter löst förankrade i sedimentet. De kan bilda långa slingor med djupt parflikiga blad i kransar runt stjälken. De blommar med blomställningar som sticker upp ovanför vattenytan oftast med skilda hon och han blommor. De förökar sig mestadels vegetativt genom att växtbitar knoppas av och bildar nya individer eller genom turioner (övervintringsorgan) som sjunker ner till botten och rotar sig. Slingor är relativt konkurrenssvaga och syns oftast i näringsfattiga vatten. De förekommer också i eutrofa system men då ofta i mindre utsträckning. Etablering av slingor kan göras genom att lägga i skottbitar (delar av växten) i en nyanlagd eller redan existerande våtmark och låta de på egen hand föröka sig. Att suga upp bottensediment för att få med sig turionerna är ofta en lyckad metod då man inte riskerar att alla växtdelar flyter iväg på ytan. Slingor är ett bra tillskott till undervattensvegetationen då dessa växter är viktiga som substrat till fastsittande bakterier och mikroorganismer.  En välfungerande undervattensflora kan förbättra näringsupptaget i en våtmark betydligt och dessutom bidra till ett funktionellt ekosystem med många nischer, vilket ökar den biologiska mångfalden. Undervattensvegetation håller även syrenivån jämn genom att producera syre i vattenmassan under dagtid. 

Slingerväxter tillsammans med annan mjuk undervattensvegetation är vanlig föda för många fiskar, till exempel gräskarp, mört, sarv, braxen, sutare, ruda och karp.  

Slingor förlorar sina gröna delar vintertid vilket resulterar i ett stort utsläpp av näringsämnen på hösten, något man bör ha med i beräkningen om man är intresserad av en renande våtmark. 

 

Kransslinga (Myriophyllum verticillatum) 

Kransslinga är en av de grövre slingearterna. Bladen sitter 4-5 stycken i tydliga kransar längst stjälken. Kransslinga har turioner som liknar kompakta bladbollar i sidoskotten.  

 

Knoppslinga (Myriophyllum sibiricum) 

Denna art har kortare blad än kransslingan och får således ett spädare utseende. Inte förens nyligen uppmärksammades knoppslingan som tidigare varit samma art som axslinga. Den förekommer relativt sällsynt i Mellansverige men artens spridning är inte helt studerad.  

Knoppslinga med två tydliga knoppar.
Kransslinga med långa täta bladkransar.
Kransslingor i en vindstilla sjövik.
+Källor
Börje Ekstam 2020 (Muntlig källa)

Den virtuella floran: Slingor

Jordbruksverket (2004) Kvalitetskriterier för våtmarker i odlings- landskapet. Jordbruksverket rapport 2004:2. 

Wallenstam M & Solander D (1995) Vattenväxter och miljön. Naturvårdsverket rapport 3495. Omarbetad vid Uppsala Univeristet.