Igelknopp

Sparganium

Det finns flera arter av igelknopp i Sverige. De kan hybridisera med varandra och kan därför vara svåra att skilja i fält.  Nedan nämns de vanligaste arterna av igelknoppar, men de diskuteras i övrigt tillsammans. 

Igelknoppar känns igen på de stora, runda, taggiga fruktämnena. De har enkönade blommor med stora honhuvuden nertill och mindre hanhuvuden upptill på stjälken. De saftigt gröna bladen liknar på håll de hos smalkaveldun och arterna ingår faktiskt i samma familj (Typhaceae). De är trekantiga vid basen och sedan jämntjocka och platta. Växten kan ha både upprätta övervattensblad och långa flytblad beroende på växtplats. Igelknoppar växer på fuktiga marker vid åar, kärr och sjökanter. De vanligaste arterna blommar i juli – augusti, med hanblommor som ofta ser gula ut och honblommor som får vita spröt på en annars klargrön botten. 

Stor igelknopp (Sparganium erectum) är den kraftigaste av igelknopparna (50-150 cm) och stjälken har 2-6 förgreningar. Dess mindre släkting igelknopp (Sparganium emersum) är lägre och saknar förgreningar. Dvärgigelknopp (Sparganium natans) är en liten igelknopp (8-30 cm) går att hitta längst hela norrlandskusten samt hela Syd- och Mellansverige. 

Frön från stor igelknopp.

Etablering 

Igelknoppar har större utbredning på näringsfattiga platser eftersom de är relativt konkurrenssvaga. Stor igelknopp trivs däremot bäst i näringsrika vatten men får då ofta svårt att konkurrera med andra mer kraftfulla arter. Igelknoppar är pionjärväxter som kan etablera sig mer eller mindre från ingenstans på bar mark i nygrävda våtmarker. I betade marker kan igelknopp finnas i strandkanten där vassen hålls borta av betande djur. Får igelknoppen fäste är det en bra art för att motverka bladvass och bredkaveldun. För gäss och simänder är igelknopparnas frön särskilt viktig föda, så igelknoppar ses ofta som ett positivt inslag i våtmarksfloran. Vid etablering av igelknopp rekommenderas att hela plantor flyttas eftersom fröna, som dock är mycket långlivade, är svåra att få grobara då många olika stadier krävs innan de är redo att gro. Om inte plantor går att flytta så är det bättre att ta givarjord från en plats med igelknopp än att försöka torka frön för att få de grobara. 

De stora honhuvudena längst ner och de mindre hanhuvudena längst upp på stor igelknopp.
Stor igelknopp i sjö omringad av näckrosor.
+Källor
   

Börje Ekstam 2020 (muntlig källa)  

Den virituella floran: Igelknopp 

Feuerbach P (2014) Praktisk handbok för våtmarksbyggare. Hushållningssällskapet Halland.

Mossberg B & Stenberg L (2006) Svensk fältflora. Wahlström &Wilstrand. 

Ridderstolpe P. (1995) Våtmark Oxelösund- Växtetablering och preliminära resultat