Snäckstaviks våtmark

Snackstavikpano

Några hundra meter norr om Kaggfjärden i Botkyrka kommun ligger Snäckstaviks våtmark. Våtmarken anlades 2010 av förbundet Sportfiskarna för att förbättra förutsättningarna för den kustlevande fisken, inte minst gäddan, att fortplanta sig. Insatsen är en del av ett större projekt, där Sportfiskarna är med och restaurerar ett antal lekvatten utmed Sveriges östkust, från Kalmarsund till Gävle.

På våren är Snäckstaviks våtmark fylld och de angränsande standängarna ligger under vatten. Leksugna gäddor kan då ta sig från Kaggfjärden till Snäckstaviksån, upp genom en passage över dämmet och in i våtmarken. Väl uppe i våtmarken kan de leka i det för årstiden relativt varma vattnet. När äggen kläckts och ynglen växt till sig töms våtmarken till stor del. Med ut i fjärden följer de små gäddorna. De torrlagda strandängarna kan sedan användas som betesmark. Marken som Snäckstaviks våtmark ligger på ägs av skogsbolaget Snäckstavik AB. Från och med 2013 är det Botkyrka kommun som ansvarar för skötsel och underhåll av Snäckstaviks våtmark.


En dikad våtmark återuppstår

Innan den stora utdikningsvågen kring det förra sekelskiftet fanns på platsen en våtmark, vars strandängar svämmades över om vårarna. En kraftig utdikning dränerade marken, som kom att användas för slåtter och bete. Under början av 1990-talet dämdes vattenflödet åter upp. Detta gjordes för att anlägga en damm för odling av gös i fiskevårdssyfte. Våtmarken var genom dammvallen isolerad från havsviken nedströms. Fiskodlingsprojektet misslyckades och lades ned, men våtmarken fick vara kvar som rastplats för flyttande fåglar. Den gamla dammvallen kunde efter en del reparationer användas för den nya gäddvåtmarken.

GravarbetenUtmed dammvallen grävdes ett djupare parti. När vattennivån sjunker är detta den del av våtmarken som torrläggs sist. Detta gör att fisken samlas här och sedan kan ta sig vidare ut mot fjärden. (Foto: Tobias Fränstam)

För att göra det möjligt för fisk att vandra upp i våtmarken anlades en passage genom dammvallen, ett så kallat omlöp. Passagen är beklädd med sten och block och har en svag sluttning från dammen till utloppet cirka trettio meter nedströms. Den svaga lutningen gör att även mindre simskickliga fiskar ska kunna ta sig upp. Våtmarken utformades så att det inte ska uppstå några avsnörpta vattensamlingar när vattnet på töms ut på försommaren. I dessa vattensamlingar skulle fisk och andra vattenlevande djur riskera att fastna och kvävas till döds. Våtmarken är som djupast längs med dammvallen, därifrån kan fisken ta sig genom fördämningen och vidare ut mot fjärden.

Snackstavik2Till vänster syns det omlöp som är anlagt i dammvallen. Till höger den öppna vattenspegeln i anslutning till dammvallen.

Vattennivån i Snäckstaviks våtmark regleras under årets gång, detta görs så att vattenförhållandena liknar de som finns i en naturlig våtmark. Under vårvintern fylls dammen maximalt. Fram till försommaren är vattnet fortsatt uppdämt, men då vattentillförseln minskar ju längre våren fortskrider sjunker vattennivån allt eftersom. I slutet av maj töms våtmarken helt och gäddorna simmar ut i Kaggfjärden. Då gäddor gärna äter upp mindre artfränder är detta ett bra sätt att öka chanserna för gäddynglen att överleva och uppnå vuxen ålder. De torrlagda ängarna kan sedan användas som betesmark, något som är planerat att ske till sommaren 2013. Betandet ger en vegetation som är mycket bra för gäddlek och uppväxt av yngel.

SnackstavikvarDet översvämmade fjolårsgräset utgör en utmärkt lekmiljö för gäddor under våren. (Foto: Tobias Fränstam)

Under september däms våtmarken åter upp. Den blir då en bra rastplats för flyttfåglar. Under september, oktober och november är våtmarken vattenfylld, men sedan öppnas dämmet delvis. Under vintern är vattennivån sänkt, men våtmarken är inte torrlagd som den är under sommaren.

SnackstavikhostPå hösten är våtmarken åter vattenfylld. I förgrunden syns en av de öar som anlades för att gynna fågellivet.


SnackstavikgaddfallaFör att kunna räkna antalet uppvandrande gäddor byggdes 2012 en gäddfälla som placerades ut ovanför fiskpassagen. (Foto: Felix Rimfrost)

Under 33 dagar i mars och april 2012 vandrade 22 gäddor upp i Snäckstaviks våtmark. Detta kan tyckas lite, men gäddbeståndet i omgivande vatten är kraftigt försvagat och kan kanske i dagslägen inte bidra med fler gäddor. En stor gäddhona kan lägga hundratusentals ägg. Även om överlevnadsgraden är mycket låg hos fiskyngel borde även ett litet antal lekande gäddor kunna bidra till ett betydande tillskott till populationen, om uppväxtmiljön för ynglen är bra. Förhoppningen är att Snäckstaviks våtmark ska leda till att gäddbeståndet i omgivande havsvikar växer. Detta ska förhoppningsvis göra att antalet gäddor som i framtiden vandrar upp i våtmarken blir betydligt större. Ett drygt halvdussin fiskarter har observerats i våtmarken, från dessa har yngel från gädda, mört och id hittats.

Anläggandet av en gäddvåtmark kan sägas ha dubbla förtjänster i frågan om övergödningen. Dels kan våtmarken fungera som en näringsfälla, där kväve kan avgå till luften och fosfor kan sedimentera. Dels kan våtmarken fungera som en barnkammare för rovfisk som i havet indirekt kan minska förekomsten av alger (läs mer om detta under länken ”Varför minskar gäddan?”).

För att öka våtmarkens funktion som näringsfälla hade den kunnat utformas något annorlunda. Om det vid våtmarkens inlopp hade anlagts ett djupare parti hade förutsättningarna för partikelbundet fosfor att sedimentera kunnat öka, i och med att vattnet vid ett sådant parti får en lägre hastighet. Två öar anlades i våtmarken för att gynna fågellivet. Om en av dessa hade placerats nära inloppet hade vattnet kunnat tvingas utåt sidorna och därmed fått en lägre hastighet, också det med ökad sedimentation som följd. Ett annat sätt att öka vattnets uppehållstid i dammen på hade kunnat vara att anlägga fiskpassagen i en av våtmarkens kanter istället för i mitten av dammvallen.


Antalet gäddor utmed Sveriges Östersjökust har under en längre tid minskat. Orsakerna till detta är inte klarlagda, men obalans mellan de olika nivåerna i näringskedjan på grund av att torsken fiskats ut tros vara en av anledningarna. Bristen på bra lek- och uppväxtmiljöer antas vara en annan. Gäddan föredrar att leka i grunt vatten. Där stiger temperaturen snabbt på våren och ägg och yngel utvecklas snabbare än de skulle ha gjort i kallt vatten. En stor del av de kustlevande gäddorna vandrar upp i kustnära sjöar och våtmarker för att leka. Gäddorna har dock förlorat en stor del av dessa lekvatten i och med rationaliseringen av lantbruket. Kring förra sekelskiftet dikades och sänktes många kustnära sjöar och våtmarker för att bereda ny mark till jord- och skogsbruk. I vissa trakter, exempelvis i Uppland och Skåne, har de allra flesta våtmarker dränerats.

SnackstavikgaddaEn gädda som tagit sig upp i Snäckstaviks våtmark gömmer sig i fjolårets växtlighet. (Foto: Tobias Fränstam)

Vid undersökningar i fält har det visat sig att de bästa lekplatserna för gäddan är översvämmade gräsmarker. Där är vattnet grunt och temperaturen stiger snabbt på våren. Den högre temperaturen gör att ägg och yngel utvecklas snabbare än på djupare vatten, därmed minskar risken för att bli uppäten. Också själva växtligheten verkar gynna både äggens och ynglens fortlevnad. De klibbiga gäddäggen kan lätt fastna på stjälkar och strån, istället för att hamna i dyn där de lätt kan bli täckta av sediment. När äggen väl kläckts är den översvämmade vegetationen ett bra gömställe mot rovdjur. Den relativt höga temperaturen samt tillgången på näring och substrat gör att också tillgången på gäddynglens första föda, djurplankton, blir god.

I och med att gäddan minskat i antal har de fiskar som utgör byten för gäddan kunnat öka i antal. Detta tros ha lett till så kallade trofiska kaskader, där konsekvensen av den minskade förekomsten av gädda är att algförekomsten ökat. I och med den ökade förekomsten av djurplanktonätande fisk minskar förekomsten av djurplankton. Det minskade betestrycket på växtplankton gör att förekomsten av dessa ökar. Den stora mängden växtplankton gör att vattnet blir grumligt och att syrebrist riskerar uppstå vid bottnen när algerna dör och bryts ned.


VÅTMARKSFAKTA

Markägare: Snäckstavik AB
Anläggningsår: 2010