Lilla Rickeby våtmark

Utmed Rickebyån strax norr om Arlanda har Lars Odenrick förverkligat en dröm. På ett område som tidigare var vallodling på mulljord finns nu en ca 3 ha stor grävd våtmark som sväller till nästan 10 hektar under perioder med högt flöde i ån. Våtmarken delas med Lundby gård, som äger de låglänta betesmarker som översvämmas under våren.

RickebyintroSören Eriksson och Lars Odenrick blickar ut över den nedre delen av Lilla Rickeby våtmark.

Lilla Rickeby våtmark ligger relativt högt upp i ett stort avrinningsområde som också är ett omfattande dikningsföretag, Svartsjöns sjösänkningsföretag av år 1944. Våtmarkens läge högt upp i avrinningsområdet, med en stor andel skogsmark, gör att funktionen som växtnäringsfälla inte blir så stor. Men eftersom våtmarken fungerar som en effektiv flödesutjämnare så minskar erosionen på dikesslänterna nedströms. Våtmarken bidrar därför till att minska näringsförlusterna från de lätteroderad organiska jordarna i området.

”Det har varit många turer innan anläggningen äntligen stod klar” berättar Lars. ”Inte minst allt arbete kring miljödomen och hanteringen av enorma mängder överskottsmassor. Men till sist blev det riktigt lyckat”.

Från början var planen att anlägga en ca 2 ha stor våtmark enbart på Lars Odenricks marker. För att inte komma i konflikt med dikningsföretaget skulle våtmarken anläggas parallellt med Rickebyån. Vatten skulle ledas in från ån och tillbaks via diken och en tät vall skulle anläggas mot Lundbys låglänta marker i öster.

När entreprenören lämnade offert visade det sig att kostnaden hamnade på över 700 000 kr och eftersom bidragstaket var 100 000 kr per hektar, så hade Lars blivit tvungen att skjuta till en halv miljon ur egen ficka. Våtmarksplanerna hamnade därför på hyllan ett tag.

”Våtmarkskonsulten jag anlitade hade tidigare föreslagit att jag skulle ta kontakt med grannen för att diskutera en gemensam större våtmark, som delvis skulle vara dämd” berättar Lars. ”När jag väl gjorde det visade det sig att han var mycket positiv till idén”. Ett nytt förslag togs fram, med en grävd del på Lars mark som omfattade ca 3 ha och därtill 6-7 ha tidvis överdämda strandbetesmarker på Lundby. ”Det nya förslaget innebar att vi hade nästa 10 ha stödberättigad våtmark till en anläggningskostnad som inte var högre än för det ursprungliga förslaget”.

Eftersom våtmarken skulle grävas ända ut till Rickebyån i väster och Lundbydiket i öster, diken som båda ingick i dikningsföretaget, så krävdes en miljödom för att ändra på företaget. ”Att gå till domstol kändes inledningsvis som en stor sak, men i praktiken var det i sammanhanget en ganska enkel och heller inte så dyr process”, berättar Lars. ”Det stora jobbet var att samla in medgivande från de övriga 17 delägarna i företaget.” Lars tog hjälp av konsulten med att ta fram en teknisk beskrivning och en miljökonsekvensbeskrivning. ”När jag väl fick det positiva domstolsbeslutet kändes det tryggt att kunna börja bygga en anläggning som alla parter godkänt”.

RickebymkbTill miljödomsansökan togs en teknisk beskrivning och miljökonsekvensbeskrivning fram.

Man kan säga att fastighetsägarna på Lilla Rickeby och Lundby har både gemensamma och egna mål för våtmarken. Gemensamt vill man ha en fågelrik våtmark med höga naturvärden. På Rickebys marker vill Lars hålla den ca 1 m djupa och 3 ha stora vattenytan tillräckligt fri från vegetation så att man får en ”sjökänsla”. På Lundby vill man kunna beta hela strandängen under hög- och sensommar, för att den inte ska växa igen.

RickebyPå den södra stranden ligger resterna av föregånde års slåtter kvar. Nästan hela den öppna vattenspegeln på bilden täcktes före slåtterna av en gles matta av sjösäv.

Sommaren 2009 var den öppna vattenspegeln så gott som täckt av sjösäv. Lars tog då in en entreprenör som under en dag klippte hela ytan med en amfibiegående klippbåt. ”Sjösäven bildar ju inte alls så täta bestånd som till exempel kaveldun, men när det blev så mycket som här så fick man ingen utblick över våtmarken”, berättar Lars. Klippningen gjordes efter våtmarksfåglarnas häckningssäsong, dels för för att inte störa och förstöra bon och dels därför att fåglarna gynnas av vegetationen som de kan gömma sig i.

Det finns väldigt lite kavledun i våtmarken, något som antagligen beror på att att bottenytorna nästan direkt täcktes med vatten efter schakten. ”I och med att vi grävde i blöt mark så kom vi ner under grundvattenytan” berättar Lars. Frön av bredkaveldun flyter och kunde därför inte etablera sig på de vattendränkta bottnarna. ”Jag fick också rådet att plocka bort alla skott av bredkaveldun utmed stränderna den första våren, något som jag gjorde. Det har säkert också bidragit till att den inte etablerat sig”.

Rickeby strandängDen flacka strandängen på Lundbys mark blir en ca 6 ha stor våtmark under våren. En bit in i maj (bilden) finns det bara vatten kvar i de låglänta delarna av området.

På Lundbys marker betar nötkreatur, ett 50-tal köttdjur. För att de ska kunna komma ut på hela ytan framåt högsommaren behöver nivån sänkas i våtmarken. Det har inte varit helt lätt att enas om lämpliga nivåer under sommaren. Lars har varit rädd att för låg nivå ska leda till att bredkaveldun etablerar sig i de grundare delarna av den öppna vattenspegeln. Men nu har de båda markägarna enats om en lämplig regleringsstrategi. När delar av vattenspeglen har torrlagts under högsommaren har de blottlagda bottnarna lockat till sig många rastande vadare som påbörjar höstflytten redan i juli.

Våtmarken är fågelrik, framförallt är det de översvämmade betesmarkerna som lockar hit stora mängder flyttande vadare, änder, tranor och gäss. Häckande änder är bland annat gräsand, kricka och knipa. Smådopping har också observerats.

Ett problem som finns är att sorken gräver gångar i dämningsvallen under snötäcket på vintern. För att komma tillrätta med det så rekommenderas att man att klipper vallen flera gånger per säsong så att ett isolerande grästäcke inte bildas.

Rickeby sorkhålDet höga gräset på dämningsvallen har fungerat som isolering under vintern. Här har sorkarna trivts och gjort gångar som i värsta fall kan leda till läckage.

Åker- och betesmarken som nu är våtmark avvattnades tidigare via två parallella diken som båda ingick i dikningsföretaget. Det östra diket, Lundbydiket, som också är gräns mellan Lilla Rickeby och Lundby låg på en lägre nivå än det västra diket, Rickebyån. ”Tanken var att våtmarkens vattenyta skulle följa nivån i Rickebyån” berättar Lars. ”Därför var vi tvungna att dämma i det östra diket”. Eftersom det östra diket skulle förlora sin dränerande funktion så ansökte man till miljödomstolen om att diket skulle utgå ur företaget på den sträcka där det hamnade i våtmarken.

RickebyvallVallen som dämmer mot söder. Till vänster om vallen syns det djupare vatten som skapades där schaktmassor togs till vallen. Vallen har mycket flacka slänter, framförallt på den högra sidan för att den ska smälta in i landskapet och för att det ska vara möjligt att putsa hela slänten med traktor.

Det stora arbetet för entreprenören var att shackta bort ca 1 meter mulljord på en ca 3 ha stor yta, på det som skulle bli en permanent öppen vattenspegel på Lars fastighet. Lars berättar att ”bärigheten var så dålig att entreprenören fick använda sig av små bandgående dumprar för att få bort massorna. Jorden lade vi upp i högar intill våtmarken. Det blev enorma mängder. Mulljorden har vi sedan successivt sålt av för matjordstillverkning, vilket delvis har finansierat våtmarken.”

För att det ska vara möjligt att rensa Rickbyån även i framtiden så behölls den västra dikeskanten intakt. Det har inneburit att våtmarken fått en rak och relativt brant strand på denna sida. ”På den östra sidan mot Lundbys betesmark ville vi däremot få en flackare strand” säger Lars, ”så där släntade grävmaskinisten ner Lundbydikets gamla dikeskant och gjorde den lite mer slingrande.”

I söder anlades en dämningsvall tvärs över Lundbydiket. Eftersom det var svårt att hitta lera i området så byggdes vallen till stor del av mulljord som täcktes med lera, för att förhindra att mulljorden skulle oxidera och sjunka ihop. Man lade också en vertikl tätskärm i vallen, en 0,5 mm tjock platsduk, för att förhindra läckage. ”Trots att vi lade lera på toppen så hade vallen sjunkit nästan en halv meter efter några år, så entreprenören fick komma tillbaka och fylla på med massor på vallen. Då hade vi lermassor liggande som vi körde dit” berättar Lars. I vallen finns också en reglerbrunn, en munk i plast, så att vatten kan släppas till Lundbydiket vid högflöden. Tack vare munken kan man också sänka ner hela våtmarken om man behöver göra restaureringsåtgärder.

RickebysektionRitning (sektion) på dämningsvallen med reglermunk.

VÅTMARKSFAKTA

Markägare: Lars Odenrick
Anläggningsår: 2005
Areal: Ca 10 ha, varav ca 3 ha öppet vatten
Avrinningsområde: Ca 1400 ha, merparten skogsmark
Skötsel: Bete på grunda strandängar samt klippning av sjösäv
Skötselstöd: Ja
Lokalnamn på Svalan: Rickeby viltvatten, Odensala

HITTA HIT

Från Märsta, kör mot Odensala. Vid Odensala kyrka tag höger mot Långhundra. Efter 5 km ligger Lilla Rickeby söder om vägen (passera under E4:an).

Kontakta Lars Odenrick innan besöket.