Götarsviks våtmark
Vid Götarsviks gods på Hjälmarens norra strand har Tom G Ström skapat en fågelsjö på det som tidigare var invallad åkermark. Idag pumpar han in vatten istället för ut. Resultatet är ett fantastiskt fågelliv. Här häckar bland annat sångsvan och knölsvan, grågås, gräsand, skedand, snatterand, kricka, svarthakedopping och sothöna. ”Vi har väldigt mycket grågäss här, men havsörnen går hårt åt beståndet också. Det är som ett dukat bord” berättar Tom.
En orsak till det rika fågellivet är den täta vegetationen under vattenytan. Den är ett skafferi för många våtmarksfåglar. Fågellivet gynnas också av att anläggningen är så stor. Här finns plats för många revir och det är också långt till träd där rovfåglar och kråkor kan spana efter byten. Närheten till Hjälmaren är ytterligare en faktor eftersom nyanlagda våtmarker ofta får ett rikare fågelliv om de ligger nära andra vatten.
Tom är mycket nöjd med våtmarken. ”Här på Götarsvik har vi satsat på det som ger inkomster på denna typ av gård; vindkraft, salixodling och våtmark. Våtmarken tillför ju också mycket stora kvalitetsvärden.”
Svarthakedopping är en bland många häckfåglar i våtmarken.
En tät undervattensvegetation av bl.a. vattenpest är en miljö som är mycket rik på vatteninsekter, som äts av doppingar och änder.
”I princip så pumpar vi in vatten, istället för ut, som tidigare” berättar Tom. ”Men för att få tillräcklig vattennivå i våtmarken och för att få det tätt har vi byggt på vallen. Från vallen och 4 m ut byggde vi en bankett, alltså en lägre stödvall, för att skydda från skred vid anläggandet.”
Våtmarken tillförs vatten från två olika diken från norr. Det ena diket rinner in på självfall, medan man pumpar in vatten från det andra. Utöver dessa tillflöden så pumpas också vatten till våtmarken från ett låglänt område med energiskog i väster. Båda pumpstationerna är nivåstyrda. I den nordöstra delen av våtmarken finns ett bräddavlopp, grävt i en erosionstålig moränbacke.
”Vi har haft vissa problem med vågerosion på vallarna, trots att vi förstärkt dom med kokosmatta” berättar Tom. Vågerosion kan bli ett problem i en så stor anläggning som Götarsvik och man kan då behöva förstärka utsatta slänter med till exempel makadam eller natursten. ”Ett annat mindre lyckat grepp var de flottar vi byggde som skulle fungera som häckningsöar. Vi gjorde 8 flottar av stockar, nät och ris. Men alla sjönk efter ett tag”. Mitt i våtmarken finns i alla fall en ö som byggdes av stenar som hittades under arbetet och den har blivit en populär sittplats för änder.
Med utlagda stenar har man skapat en ö som är pupulär hos fåglarna. Ovanför syns kraftledningen med signalerande bollar – som snart ska grävas ner.
Vattennivån i våtmarken regleras med träsättar i en stor plastbrunn av munktyp. Vattennivån sänks under hösten ca 4 dm och höjs igen strax före snösmältningen på våren. Tanken är att isen ska lyfta kaveldun och annan vassartad vegetation och på så sätt motverka igenväxning. Regleringen gör också att man kan ta hand om våravsmältningen i våtmarken, som normalt för med sig mycket jord och växtnäring från åkermarken. Våtmarken är under denna period en effektiv växtnäringsfälla.
Stränderna och omgivande marker betas med kor och islandshästar. Korna får också beta en del av dammvallen, den del som har bäst bärighet. Grågässen betar också hårt på bland annat vallarna. Som ett komplement till betet putsas dammvallen, även den norra delen som inte betas.
Kor och grågäss betar den breda och flacka dammvallen. Slänterna är flacka för att det ska gå att putsa hela ytan med traktor.
Den flacka stranden i söder är välbetad och artrik. På vallen i bildens övre del syns reglerbrunnen av munktyp, där våtmarkens nivå kan regleras.
Tvärs över våtmarken går en kraftledning som är försedd med röda bollar för att fåglarna inte ska krocka med den, det verkar dock inte hjälpa. Mitt i våtmarken ligger rester av en död knölsvan. ”Kraftledningen kräver sin tribut, men nu har kraftbolaget äntligen beslutat att gräva ner den” berättar Tom.
Många våtmarksväxter är till nytta för både fauna och reningsprocesser. Men det finns en art som man inte vill ha på stränder som betas. Tom pekar på en kraftig växt vid stranden, ”Är inte det där sprängört? Jag vet att man haft djur som dött av sprängörtsförgiftning på strandängar här i närheten”. Som tur är, är växten i fråga inte en sprängört, utan en vattenstäkra. Men för den som inte är botaniker så är de inte alltid så lätta att skilja åt.
Sprängört är en av våra allra giftigaste växter, på grund av sitt innehåll av cicutoxin och cicutol som har starkt narkotisk effekt. Hela plantan är giftig, men i synnerhet roten, nedre delen av stammen och unga skott är särskilt giftiga. Hästar dör av ca 500 g torra växtdelar, kor av 200 g färska växtdelar och ännu mindre mängd orsakar dödsfall hos får. Det är inte helt ovanligt att nötkreatur förgiftas av sprängört, då de kan ha viss förkärlek för växten, särskilt tidigt på våren. Förgiftning har också inträffat i samband med dikning eller annan markberedning, då roten grävs upp och exponeras för djuren. Betande boskap som trampat sönder rötterna kan få i sig giftet då de dricker av vattnet. Linné ansåg därför att arten borde utrotas.
SVA har en faktasida om sprängört.
På stranden vid Götarsviks våtmark växer den ofarliga vattenstäkran, som påminner om sprängörten.
Ett ungt skott av sprängört, fotograferat vid sjön Fysingen i Uppland i maj.
VÅTMARKSFAKTA
Markägare: | Tom G Ström |
---|---|
Anläggningsår: | 2005 |
Areal: | Ca 26 ha våtmarksyta. |
Avrinningsområde: | Ca 300 ha, åker- och skogsmark. |
Ekonomi: | Total kostnad ca 630 000 kr, varav 90 % täcktes av investeringsbidrag. |
Skötsel: | Bete med nötkreatur och islandshästar, kompletterat med betesputsning. |
Skötselbidrag: | Ja |
Lokalnamn på Artportalen: | Götarsvik |
HITTA HIT
Från Örebro, kör E18 mot Arboga. Tag av mot Arboga södra/Götlunda och kör 1,3 km mot Götlunda, sväng höger mot Götarsvik. Våtmarken ligger öster om allén utanför godsets grindar.
Kontakta Tom innan besöket.