Hemmesta sjöäng

Vid restaureringen skapades tre olika delområden med olika karaktärer; en naturpark med en bäckfåra och skuggande träd, en öppen gräsbevuxen sjöäng (våtmark) och en våtmarksskog.

Runt bäcken består vegetationen av olika örter och älggräs som producerar mängder med frön som är populär föda bland småfåglarna. Dessutom finns det ett flertal bestånd med sälg som producerar pollen och nektar åt vårens nyvakna humlor och bin.

På vissa sträckor i den gamla dikesfåran har grus och sten lagts ut på ett par ställen för att skapa en variation av olika bottnar där havsöring, mört och andra fiskarter kan leka.

Den öppna gräsbevuxen våtmarken öppnades upp genom att alla träd och buskar togs bort och årlig slåtter infördes. Vegetation utgörs idag av olika växtzoner med en gräs-, en vass- och en vass/starrzon. De dominerande arterna är bladvass, bred- och smalkaveldun, gul svärdslilja, flask- och jättestarr samt jättegröe.

Våtmarksskogen som lämnades orörd hyser många olika häckande fågelarter.

Öar och högar
Vid dikesrensningen bildades det små öar av de jordmassor som togs bort från diket och lades åt sidan. Redan när vattennivån höjdes första året koloniserades öarna av häckande tofsvipa, som inte varit vanlig på Värmdö tidigare. Även snatterand, sädesärlor och enkelbeckasin häckar på dessa öar.

Längs bäcken har stora stenar lagts i en hög för att skapa en häckningsmiljö för stenskvätta och övervintringsplatser för grod- och kräldjur.

Intill kanten på den öppna våtmarken har flera rishögar lagts upp som skydd för mindre däggdjur, småfåglar, grod- och kräldjur samt insekter. Rishögarna är populära och här häckar nu törnskator, sävsångare, sävsparv, rödhake, järnsparv och gärdsmyg.

Nedanför fågeltornet, mot våtmarken, har inte sprängstenen täckts med jord för att bibehålla håligheter och övervintringsplats för grodor och kräldjur.

Hemmesta sjöäng är en ideal lekplats för gäddor som lever sitt vuxna liv i Östersjön. Förutom gädda har även abborre, id, mört, braxen, björkna och havsöring observerats i bäcken och våtmarken. I andra våtmarker där skötseln är helt och hållet anpassad till gädda töms våtmarkerna tidigare på sommaren än vad som sker vid Hemmesta sjöäng som öppnar munken i mitten av juli (vecka 28). Detta görs i samråd med Sportfiskarna.

Det här gör att antalet gäddyngel som vandrar ut från sjöängen är färre på grund av att de äter varandra och äts av fåglar. Men de som vandrar ut är å andra sidan större till storleken och klarar sig därmed kanske bättre när de simmar ut i havet. Gäddor kan vandra mycket långt men kommer tillbaka för att leka i det område där de själva föddes.

Uppföljning av gäddvåtmarken
Under våren 2014 genomfördes provfisken på både könsmogna fiskar som vandrade upp i våtmarken och på yngel som vandrade ut. Man fångades 63 gäddor där storleken varierade mellan 30–111 cm. Den största gäddan, en hona, vägde 11 kg. Yngelfisket visade att minst 25 000 yngel vandrade ut under en vecka i juli. God tillgång på föda (kräftdjur, insekter och andra fiskyngel) och snabb uppvärmning av det varma vattnet gör att de nykläckta gäddynglen får en perfekt start på livet. Våren 2017 följdes våtmarken upp med ytterligares ett provfiske då över 300 gäddor fångades inom loppet av ett par veckor. Några av de riktigt stora honorna var födda före åtgärden, men de flesta gäddorna hade en storlek som innebär att de sannolikt är födda i Hemmesta sjöäng och att de återvänder för lek i den nu väl fungerande våtmarken.

Innan restaureringen besöktes sjöängen under våren av sångsvanar och gräsänder, men de stannade endast i några veckor innan de gav sig iväg när vattnet sjönk undan. Två år efter restaureringen hade antalet observerade fågelarter ökat med mer än 50%. Fåglar nyttjar hela Hemmesta sjöäng men det är framför allt i den öppna våtmarksdelen som en stor skillnad märks sedan dämmet kom på plats. Främst är det fågelarter som är knutna till våtmarker som ökat, som trana, häger, sångsvan samt änder som gräsand och kricka. På våren stannar vadare som grönbena, gluttsnäppa och rödbena till, på väg norrut, och relativt sällsynta arter som rörhöna, snatterand och svarthakedopping häckar här.

I våtmarksskogen med dess bryn hittar man främst olika sångare som trädgårdssångare, svarthätta, ärtsångare, grönsångare, sävsångare, rörsångare, näktergal, kärrsångare, och lövsångare. Dessutom finns det klassiska våtmarksfåglar som sävsparv, skogssnäppa, vattenrall och enkelbeckasin. Här finns även flera häckande par med mindre hackspett, stjärtmes och gärdsmyg. Göktyta observeras regelbundet under senvåren.

Ofta ses havsörn, fiskgjuse, ormvråk och bivråk segla över området. En vårdag i slutet av maj kan man se ett 70-tal fågelarter kring våtmarken. Under 2011 och 2012 observerades totalt 71 respektive 73 fågelarter under april till juli, medan under 2013 och 2014 noterades 107 respektive 113 arter för samma period.

Mängden fåglar har även medfört att antalet fågelskådare har ökat markant!