Alhagen
Kväverening och naturskönt rekreationsområde
Nynäshamns avloppsreningsverk saknade i slutet på 1990-talet ett biologiskt reningssteg, som normalt finns i reningsverk för att reducera kväve. Därför valde kommunen att komplettera reningsverkets mekaniska och kemiska rening med en våtmark, där naturliga processer omvandlar kvävet i avloppsvattnet till harmlöst luftkväve. Reningen av kväve i våtmarken varierar mellan 40–90 % (totalkväve) av det inkommande vattnet till våtmarken. Reningen är störst under växtsäsongen (sommarhalvåret), men fungerar även under vintermånaderna.
Alhagens våtmark är inte bara en reningsanläggning utan även ett naturskönt rekreationsområde för kommunens invånare. Det finns sammanlagt sex kilometer gångväg genom området där besökaren kan ta del av det rika växt- och djurliv som finns i anslutning till våtmarken, med bland annat ett stort fågelliv.
Att anlägga Alhagens våtmark var ett bra val enligt den tidigare driftschefen på kommunens va-avdelning, Jörgen Måhlgren (muntligt 2010). I början var allmänhetens inställning till våtmarken blandad med farhågor om smittspridning och en ökad förekomst av mygg men numera är bilden enbart positiv.
Hur är våtmarken uppbyggd?
Alhagens våtmark består av två delar, en övre teknisk del på 12 ha samt en nedre mer naturlik del på 16 ha, vilket ger en våtmarksyta på totalt 28 ha. Det renade, men fortfarande kväverika vattnet från reningsverket, pumpas till två sedimentationsdammar i våtmarkens inloppsområde. Därifrån leds vattnet sedan växelvis vidare till två olika dammar (Östra- och Västra inloppsdammarna), som bidrar till syresättning av sedimenten samt en bättre spridning av vattnet. Den växelvisa fördelningen av vattnet sker genom att öppna och stänga luckor.
Vattnet passerar sedan genom ytterligare ett par grunda dammar (Inloppsdammen och Stordammen) och leds därefter över en cirka två hektar stor översilningsyta (Skålpussefallet). Från översilningsytan samlas vattnet upp i en damm (Skålpussen), för att ledas vidare, via Krokån, till den nedre delen av våtmarken där vattnet passerar grunda kärrmarker (Starrträsk och Vassträsk), för att sedan rinna genom den slingrande Näckrosån vidare ut till Norviksfjärden i Östersjön.
Kväve
Inkommande avloppsvatten till en våtmark innehåller kväve i form av både ammoniumkväve och nitrat, i vilken proportion beror på processerna i reningsverket, där en långtgående kväverening ger en större andel inkommande nitrat till våtmarken. Våtmarker som tar emot höga halter med ammoniumkväve behöver goda förutsättningar för nitrifikation, där mikroorganismer omvandlar ammoniumkväve till nitrat i en mycket syrekrävande process. För detta ändamål anläggs ofta översilningsytor där vattnet fördelas jämnt och får rinna över en vegetationstäkt yta, vilket ger en god syresättning av vattnet. Man får en liknande effekt om en yta växelvis belastas med vatten och tillåts att torka upp.
För att främja en efterföljande denitrifikation, där nitrat omvandlas till kvävgas under syrefattiga förhållanden, anläggs ofta vegetationstäckta dammar där det finns förutsättningar för en syrefattig miljö och en god tillgång på organiskt material. Förutom att bidra med organiskt material har vegetationen i en våtmark andra viktiga funktioner, såsom att stabilisera sedimenten, filtrera vattnet och fungera som fästyta för de bakterier som står för nitrifikation och denitrifikation.
Läkemedelsrester
Läkemedelsrester reduceras till viss del i avloppsreningsverk, men stora mängder läkemedel passerar genom reningsverken utan att brytas ner. Maria Näslunds examensarbete från 2010 och Johannes Randefelt examensarbete från 2019 visade att spillvattenvåtmarker har en mycket god förmåga att avskilja läkemedelsrester. Enligt Randefelts arbete reducerades 9 stycken av 19 studerade ämnen med mer än 80 % under sommarmånaderna, i de våtmarkerna som ingick i studien, däribland Alhagens våtmark. Näslunds arbete studerade reningen under vintermånaderna som visade att 50–70 % av de påträffade substanserna reducerades i någon utsträckning i samtliga studerade våtmarker, varav cirka 15 % reducerades nästan helt.
Läs mer i Maria och Johannes examensarbeten:
Naslund-M_exjobb_lakemedel_2010
Randefelt_läkemedel_spillvattenvåtmarker_2019
Mikroplast
Mikroplast släpps ut i stora mängder i sjöar och hav där den kan bli kvar i hundratals år då de bryts ner långsamt. Flera undersökningar har visat att en stor del av avloppsvattnets mikroplast tas bort vid rening i avloppsreningsverk, men trots detta tar sig stora mängder med mikroplast förbi reningsverken på grund av de höga flödena i reningsverken. Robert Jönssons examensarbete från 2016 visade att mikroplastavskiljningen från vatten som fått passera anlagda spillvattenvåtmarker eller dagvattendammar var 90–100 %.
Läs mer i Roberts examensarbete:
Robert_Mikroplast_i_dagvatten_och_spillvatten_exjobb_UU_2016
Olycka med bensinspill
Sommaren 2019 skedde ett utsläpp av bensin vid en bensinstation i centrala Nynäshamn. Olyckan skedde i samband med regn och blandades därför med stora mängder vatten som rann ned i dagvattensystemet, via gatubrunnar och en oljeavskiljare och vidare ut till ett öppet dike som leder in till Alhagens våtmark. Dagvattensystemets förmåga att avskilja bensin visade sig vara effektiv. Bensin som är lättare än vatten och till stor del består av fettlösligliga kolväten, fastnade på växter och annat organiskt i dagvattendammen när den fylldes med vatten. Det är sannolikt att bensinen som hölls kvar i dammen till största delen avdunstade under de närmaste dagar efter bensinolyckan då halterna av bensin som mättes upp i dagvattnets slutpunkt var mycket låga, redan dagen efter olyckan var halterna nere på nivåer nära eller under detektionsgräns.
Alhagens våtmark sett från ovan, inlopp i nedre delen av bilden. Foto:Marcus Nilsson
Alhagens våtmark belastas omväxlande med spillvatten i olika delar av våtmarken. Detta sköts genom manuell öppning och stängning av luckor mellan dammarna, vilket görs fyra gånger per vecka. Översilningsytan skördas en gång per år vilket bidrar till en förbättrad hydraulik där tuvbildning och kanalisering av vattnet motverkas. En bandgående maskin används för att skörda ytorna och klippt vegetation finfördelas på översilningsytan för att fungera som kolkälla för denitrifikation. Vallkanter och strandängar klipps flera gånger per år för att bibehålla framkomligheten för allmänheten.
Då Alhagens våtmark är en mycket välbesökt fågellokal utförs en del skötselåtgärder specifikt för att främja fågellivet, till detta hör till exempel rensning av trådalger och annan vegetation som täcker vattenytan i Starrträsk i den nedre delen av våtmarken.
I de inledande sedimentationsbassängerna finns det en pumpgrop som används för att pumpa sedimentet tillbaka till reningsverket. Större insatser i övriga åar och dammar med rensning av sediment samt för att hålla tillbaka växtligheten sker ungefär vart femte år.
Det inkommande flödet till våtmarken mäts kontinuerligt med en induktiv flödesmätare medan utgående flöde mäts med skibord och nivåmätning med ultraljud. Provanalyser utförs av externt laboratorium.
Driftskostnaden för våtmarken är cirka 350 tkr/år (2020 exklusive pumpning), pumpkostnaden är 150 tkr/år (2020 uppskattad). Tjänster köps för cirka 150 000 kr (2020) per år för att bibehålla våtmarkens funktion, i vilket slåtter av översilningsytan ingår. I övrigt tar våtmarken ungefär en tredjedels tjänst i anspråk för tillsyn, öppning och stängning av luckor samt provtagning.
Spillvattenvåtmarker är bland de mest fågelrika våtmarkerna vi har i landet. På grund av en ständig tillförsel av näring och därmed en god födotillgång blir tätheten av häckande och rastande fåglar ovanligt stor. En stor variation av biotoper skapar många födonischer och därmed också fler arter.
Alhagens våtmark med sin mosaik av vegetationsrika kärr och öppna småvatten med varierande djup innebär att många fågelarter trivs. Dykänder som vigg och knipa letar efter småkryp bland undervattensväxter och i bottensedimentet i våtmarkens djupare delar. Gräsanden och andra simänder som häckar i området lever av snäckor och insektslarver och frön av till exempel starr och säv. Till skillnad från dykänderna söker de sin föda på grunt vatten.
I våtmarken häckar flera arter av simänder, bland annat gräsand, skedand och kricka, ibland syns även årtan. Vår och höst kan man se vadarfåglar som grönbena, rödbena, gluttsnäppa och svartsnäppa som rastar på strandängarna runt våtmarken. Ibland syns kärrhöken patrullerar över kärren i jakt på sork och grodor.
Mer läsning om spillvåtmarkers betydelse för fågellivet:
Brunanden trivs på de öppna vattenytorna.
Nynäshamns naturskola använder sig av Ahlhagens våtmark för att genomföra en del av sin undervisning. I årskurs 6 gör eleverna inventeringar av växt- och djurlivet i och omkring våtmarken. I årskurs 9 studerar man kvävets väg genom våtmarken. Undersökningarna i fält leder fram till diskussioner om kvävets kretslopp, nitrifikation, denitrifikation och bioindikatorer. När olika skolämnen kan integreras i praktiska övningar under fältdagar så sätts elevernas kunskaper i ett större sammanhang.
Trollslända (Foto: Pixabay).
Linda Flyckt utvärderade funktionen av sju svenska spillvåtmarker i sitt examensarbete 2010. Utvärderingen visade att våtmarkerna har fungerat bra i förhållande till de mål som hade satts upp för varje våtmark. I medeltal hade 30 % av den inkommande mängden kväve till våtmarkerna avskilts. Halterna hade i genomsnitt sjunkit från 22 mg/l till 13 mg/l. För fosfor hade i genomsnitt 66 % av den inkommande mängden avskilts och halten minskat från 0,37 mg/l till 0,11 mg/l. Halten BOD7 hade reducerats till under 5 mg/l i utgående vatten från alla våtmarkerna.
Våtmarkerna i denna studie hade varit i drift under 7–17 år och det fanns inga indikationer på att deras funktion skulle försämras över tid. Slutsatsen var därmed att våtmarkerna bör kunna fungera som reningsanläggningar under mycket lång tid. Det är dock viktigt att våtmarkernas reningsfunktion och hydraulik övervakas och följs upp för att i tid kunna upptäcka eventuella försämringar och behov av specifika underhålls- eller skötselåtgärder.
Slutsatserna av denna studie visar att våtmarkerna har varit effektiva både reningsmässigt och kostnadsmässigt. Dessutom visade studien att våtmarkerna var uppskattade av allmänheten.
Lindas examensarbete hittar ni här:
VÅTMARKSFAKTA
| Ägare: | Nynäshamns kommun |
|---|---|
| Anläggningsår: | 1997 |
| Areal: | 28 ha |
| Inflöde: | Ca 6000 m3 avloppsvatten/dygn från 17 000 personekvivalenter samt cirka 130 000 m3 dagvatten/år (2020) |
| Ekonomi: | 13,5 miljoner kr för anläggning |
| Kvävereduktion: | 85% (2020) |
| Vattnets uppehållstid: | 11-14 dagar |
| Övrigt: | Anläggningen används även för rekreation samt naturskoleverksamhet och är en viktig fågellokal. |
HITTA HIT
Alhagen ligger öster om väg 73, strax norr om Nynäshamn. En parkeringsplats finns för besökare.